Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod som utvecklades under 1980-talet av de amerikanska psykologerna William R. Miller och Stephen Rollnick. Metoden är utformad för att öka en patients egen motivation och engagemang för att förändra beteenden. MI är särskilt effektiv för personer som är ambivalenta eller motvilliga till förändring.

Metoden bygger på fyra grundprinciper:

1. Empati: Terapeuten visar genuint intresse och försöker förstå klientens perspektiv.
2. Utveckla diskrepans: Genom att hjälpa klienten att se skillnaden mellan deras nuvarande beteende och deras övergripande livsmål eller värderingar, kan motivationen för förändring öka.
3. Rulla med motstånd: Istället för att motsätta sig eller argumentera mot klientens motstånd, accepterar terapeuten det och utforskar det vidare.
4. Förstärka själveffektivitet: Terapeuten tror på klientens förmåga att förändras och uppmuntrar denna tro.

Genom att använda dessa principer och specifika kommunikationstekniker, som öppna frågor, bekräftelser, reflektioner och summeringar, stödjer MI-praktiker klienten i att hitta sin egen motivation till förändring.

Några viktiga nyckelaspekter

  1. Samarbete mellan behandlare och patient: Till skillnad från traditionella rådgivningsmetoder där behandlaren ofta antar en expertroll, fokuserar MI på ett partnerskap och samarbete. Terapeuten och patienten arbetar tillsammans för att utforska och lösa ambivalens.
  2. Framkalla istället för övertalning: I MI strävar behandlaren efter att locka fram patientens egna skäl för förändring istället för att övertala patienten med övertygande argument.
  3. Självständighet hos patienten: MI betonar vikten av patientens autonomi och att varje person har rätt att göra sina egna val och fatta egna beslut om sitt liv.
  4. Fokus på ambivalens: Att vara ambivalent, dvs ha ”blandade känslor”, ses i MI som en normal del av förändringsprocessen. Målet i MI är att hjälpa personen att utforska sin ambivalens.

MI är effektiv metod för en mängd olika problem, som exempelvis mssbruk, rökning, levnadsvanor och för att hantera kroniska sjukdomar. Metoden är utformad för att vara flexibel och kan anpassas till olika personligheter, kulturer och situationer.

MI kan också vara till hjälp för att bidra till förändring i exempelvis en KBT eller ACT behandling.